Lättläst

Behövs den lättlästa skönlitteraturen på sfi?

I ett reportage i lördagens DN möter vi Theodor Kallifatides som är aktuell med ännu en roman. I DN-texten står Kallifatides på Sveavägen i Stockholm och är nostalgisk. Han tittar mot ABF-huset där han började på en svenskkurs 1964, en kurs som han lämnade efter ”en första fördummande lektion”.

Theodor Kallifatides lärde sig svenska genom att läsa Strindberg och Hjalmar Söderberg på egen hand. Ingen vidare reklam för oss sfi-lärare.

Det står inte i DN-reportaget, men jag har hört Kallifatides berätta att han sa sin första kompletta mening på svenska på en kräftskiva: ”Det tycks mig som om samtliga voro berusade.”

För några decennier sedan lyssnade jag för första gången på Kallifatides. Han höll då föredrag på en fortbildningsdag för sfi-lärare. Vi blev förstås alla väldigt imponerade av hans språkförmåga och hans beskrivningar av sin studieteknik. Men att ta in Strindbergs originaltexter i sfi-undervisningen föll mig aldrig in.

Så, är jag alltför negativ? Skulle det vara möjligt att kopiera Kallifatides metod och reformera sfi-kurserna? Eller är Kallifatides en relativt unik typ av språkinlärare med en inlärningsförmåga och motivation utöver det vanliga? Har Kallifatides rätt? Har vi en nedvärderande syn på våra sfi-elever?

Min egen erfarenhet av att studera främmande språk gör att jag tyvärr inte kan räkna mig till samma kategori språkinlärare som Kallifatides. Och min erfarenhet som lärare på olika typer av nybörjarkurser i språk gör att jag lutar starkt mot att Kallifatides är en ovanlig språkbegåvning.

Jag dumförklarar inte mina elever. Tvärtom, jag ger ofta tips på hur de kan lära sig svenska på mer mer effektiva sätt utanför lektionerna etc. Och till de läsintresserade som kommit en bit på väg med svenskan, och som vill ha tips om svensk skönlitteratur, rekommenderar jag gärna Kallifatides romaner. I hans romaner finns alltid, i någon form, känslan av att vara främling. Och främlingskapet är ju något som många migranter kan känna igen sig i.

Behövs den lättlästa vuxenanpassade skönlitteraturen på sfi, eller gör vi eleverna en björntjänst när vi förenklar? Är våra lektioner fördummande? Som författare av lättlästa texter för sfi är jag förstås partisk. Ingen behöver tveka om var jag står i den frågan.

Och sfi-kursens mål är funktionell svenska.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s