Högläsning

På lektionerna läser jag alltid de texter som vi jobbar med högt för eleverna. För det mesta läser jag samma text mer än en gång, till exempel som introduktion, efter genomgång av nya ord, när de har haft den som läxa och så vidare. Efter behov helt enkelt.

Vi elever fick ofta läsa högt när jag gick i skolan. Jag var bra på att läsa högt, men jag skulle inte ha kunnat återberätta innehållet om någon hade bett mig. Inte heller när kamraterna läste, för då dagdrömde jag. Eller så satt jag och räknade minuterna tills lektionen skulle vara slut.

Som lärare i svenska som andraspråk inom sfi, på sprint, på gymnasiet och på universitetet har jag ytterst sällan låtit mina elever/studenter läsa en okänd text högt i helklass av olika pedagogiska orsaker.

När eleverna läser högt en i taget i helklass

• … leder det inte till bättre uttal. I stället exponeras de för ett många gånger felaktigt uttal. För att förbättra sitt uttal behöver de lyssna mycket på korrekt uttalad svenska i olika sammanhang.
• … ger det inte texten liv. Innehållet lyfts inte upp. Om läraren däremot högläser finns det många möjligheter att ge plats för och skapa förståelse för det som texten handlar om.
• … behöver jag som lärare fundera över vad syftet är. Tränar eleverna skriftspråk eller talspråk? Högläsning är ju en blandning av läsning och tal.

Med kända texter kan vi låta eleverna läsa högt till exempel genom

• … surrläsning: Alla läser halvhögt samtidigt i egen takt. De snabbaste börjar om från början och hinner kanske läsa två gånger.
• … pardiktamen. Eleverna jobbar i par med varsin halva av en text. Läraren kan konstruera en pardiktamen utifrån elevernas språkliga nivå, förförståelse etc. Det kan vara att de dikterar/skriver varannan mening, eller att de dikterar/skriver varsitt kort textavsnitt.
• … att träna dialoger som gärna får ingå i ett tema som man jobbar med under en längre tid. Med vuxna på de lägre språkliga nivåerna är familj, bostad och sjukvård vanliga teman.
• … att dramatisera texter på olika sätt.