Jag hajar till när Catrin Eriksson, min kollega under en termin på högskolan i Borås för några år sedan, dyker upp i en DN-artikel med rubriken Skolinspektionen kritiserar SFI: Undervisningen ingen utmaning.
När jag börjar läsa DN-artikeln blir jag lugnad. Sfi i Lerum utgör ett lysande undantag i Skolinspektionens kvalitetsgranskning, och i Lerum undervisar min före detta kollega Catrin.
Men jag blir nyfiken på Skolinspektionens rapport så jag laddar ner den och slukar rubbet medan resten av Uppsalas befolkning är ute i sandaler av plast och njuter av den plötsligt uppdykande solen och värmen.
Det visar sig att granskningens fokus ligger på sfi, studieväg 2 och 3, C och D-kurserna och det motiveras med att dessa studievägar och kurser har varit föremål för endast ett fåtal tidigare studier. Och, om jag läser mellan raderna, kanske ingen tidigare kvalitetsgranskning alls från Skolinspektionens sida.
Skolinspektionen har granskat 15 sfi-verksamheter i 12 kommuner (= 12 olika huvudmän) med fokus på undervisningen. De har totalt observerat 42 lektionspass à 2-4 lektioner samt intervjuat elever, lärare och rektorer.
Här väljer jag att lyfta fram och kommentera några delar. Det finns naturligtvis hur mycket som helst att säga om sfi.
- Problem kring individanpassad undervisning ser Skolinspektionen som ett centralt resultat. De ser att eleverna ”i stort sett möter samma lektionsupplägg och får samma arbetsuppgifter” och menar att arbetssätt och arbetsformer behöver anpassas på individnivå. När läraren individanpassar (i till exempel Lerum) handlar det enligt rapporten oftast om enskilda samtal, men man ser också exempel på att elever får extra hemuppgifter och på användning av självskattningssystem.
- Det vuxenpedagogiska perspektivet behöver vara tydligare. Det påverkar vuxnas lärande positivt om de får använda sina kunskaper och erfarenheter i klassrummet. Ordet ‘andragogik’ är nytt för mig måste jag tyvärr erkänna. Det betyder undervisning av vuxna medan fostran av barn är det som pedagogiken sysslar med.
- Lärarnas kompetens är avgörande för utbildningens kvalitet – man pekar på att andelen behöriga lärare inom sfi är låg.Skolinspektionens granskning styrker tesen att lärarnas utbildning har betydelse. Och man pekar också på problem med att rektorerna, de pedagogiska ledarna, har varierande kunskap om andraspråksinlärning och vuxenpedagogik.
- Det finns enligt rapporten lärare som hindrar eleverna att själva kolla ord och begrepp med hjälp av till exempel telefonen.
- ”Läromedlen består ofta av stenciler” står det att läsa. Va?!? Jag kollar ordet ’stencil’ i SAOL (= ”exemplar av text som mångfaldigats med äldre metod”) och i SO [= ”typ av papper för mångfaldigande av (maskinskriven) text <mest histor.>”].
Men värre än användningen av ordet ’stencil’ anser jag att det är att man inte problematiserar mer kring allt detta kopierande. Min erfarenhet är att lärare ofta upplever att de gör ”eget material” då de i själva verket plockar lite här och där från diverse tryckta källor.
Ofta känner man inte till att det inte är tillåtet att kopiera en hel LL-bok i klassuppsättning, eller att det är helt förbjudet att kopiera engångsmaterial. Det är alltså lagbrott att till exempel kopiera ens en enda sida ur de populära fylleriböckerna Form i fokus A-C.
- Skolinspektionen ”finner starka argument för att ytterligare förstärka kontrollen på huvudmannanivå”, och då speciellt kontroll av utbildningens kvalitet, något som får mig att tänka på den nyligen utkomna boken Skolan, marknaden och framtiden:
“När konkurrens införs som styrande princip för hela skolväsendet och skolans vardag präglas av snabbt föränderliga villkor i form av svårplanerade elev- och penningflöden, är risken mycket stor att det blir kortsiktiga ekonomiska hänsyn som styr i stället för mer långsiktiga investeringar i undervisning och lärande.” (Dahlstedt & Fejes, s.66)
Dahlstedt, M. & Fejes, A. (red.) (2018) Skolan, marknaden och framtiden. Lund: Studentlitteratur.
Skolverket (2018) Undervisning i svenska för invandrare. Stockholm. Skolverket.
Svenska med Ylva 