Vuxenutbildning – skönlitteratur på sva grund

Mitt intresse för skönlitteratur väcktes inte på svensklektionerna under skoltiden. Tvärtom blev jag, som så många andra, avskräckt.

Jag började läsa tidigt. Redan i tidiga tonåren läste jag till exempel Jan Fridegårds Soldatens kärlek trots att mamma förbjöd mig. Men besvikelsen var stor när det inte fanns något spännande sexigt i texten.

Trots allt gillade jag Jan Fridegård, bland annat för att jag kände igen mig i miljöskildringarna, och så det där med klassresan. Men på den tiden talade man bara om klassresor som något man samlade in pengar till och gjorde med klasskompisarna.

Mina svensklärare fick mig att inse att jag inte förstod litteraturen vi läste i skolan. Aldrig stämde mina egna tankar kring det jag hade läst med det lärarna sa att författaren ville säga. Och inte hjälpte de mig att få några aha-upplevelser. Inte ville jag analysera allt heller. Jag tyckte att analyserna förstörde läsupplevelsen, men så kunde jag nog inte formulera det ens i gymnasieåldern.

När jag långt senare blev svensklärare på Celsiusskolan i Uppsala undrade mina svensklärarkollegor varför jag valde att bli svensklärare när jag själv bara hade trea i betyg i svenska från gymnasiet. Det var nog inte ett så medvetet val, men visst behövs det lärare med alla möjliga olika bakgrunder och erfarenheter i våra olika skolformer.

Så varför finns här en lång inledning som bara handlar om mig? Jo, därför att jag tror att vi lärare är starkt präglade av vår egen bakgrund och våra egna erfarenheter när vi möter eleverna i klassrummet. I mitt fall betyder det bland annat att jag är rädd för att förstöra mina elevers läslust i stället för att väcka och uppmuntra den. Om du som läser det här undervisar i skönlitteratur kan jag inte svara för vad som gäller för dig.

I litteraturundervisning på sva grund tror jag starkt på det prestigelösa textsamtalet som en öppning in till romaner, noveller, dikter och pjäser.

Av en tillfällighet ramlade jag som nybliven svensklärare över Ulla Lundqvists Begrundande läsning. Idag använder vi i stället ordet reflekterande, men mycket av innehållet håller ännu idag, och det går att anpassa även till vuxna. Här lärde jag mig bland annat om närläsning.

”Upplevelsen, engagemanget är kunskapens moder, för blir vi inte engagerade så förstår vi ingenting på djupet.” skriver Ulla Lundvist bland mycket annat.

Lena Kjersén-Edman har också skrivit en del om boksamtal som går att anpassa till vuxna. Hon poängterar ofta vikten av upplevelse och engagemang. På baksidan av en av hennes böcker står att läsa: ”Trots att en modern svensklärare vet hur urtrist det är för eleverna med färdiga instuderingsfrågor så växer floran av metodböcker med konkreta lektionsförslag. Av den varan finns det mycket lite i den här boken.”

Aidan Chambers Böcker i och omkring oss är annars många svensklärares första ingång till boksamtalet.

Så hur kan boksamtalet rent konkret gå till på sva grund på vux? En förutsättning är förstås att alla läser samma roman och att man som lärare är medveten om att det kan finnas elever som inte är vana litteraturläsare på något språk. (Vi vet ju att litteraturläsandet sjunker, även bland svensklärare.) Vidare ska romanen finnas att köpa i pocket i åtminstone någon av ortens boklådor.

Kanske behöver läraren göra eleverna medvetna om att skönlitteratur innehåller många lågfrekventa ord. På sva grund har eleverna oftast inte byggt upp ett stabilt ordförråd utanför de högfrekventa orden. Då behöver de hjälp med att förstå hur de kan träna på att läsa extensivt, hur de kan träna på att gissa från sammanhanget, och hur de ibland måste ta reda på vad ord betyder. Kort sagt hjälp med lässtrategier.

Det kanske viktigaste steget är det första mötet med den gemensamma boken. Här har läraren chansen att locka in eleverna i läsningen. Säg att man har valt Karin Alvtegens Saknad. Bokens första sida är ett citat ur Paulus brev till Korinterna. Det börjar: Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss. Vad man därutöver söker hos förvaltare är att en sådan skall vara trogen …

Här blir det viktigt att förklara för eleverna att de inte behöver läsa första sidan om de går iväg och köper boken och vill börja läsa på egen hand.

Introduktionen i klassrummet av Saknad skulle kunna börja med att man kort förklarar vad en prolog är och sedan hoppar över den och visar romanens första meningar på en Power Point:

”Dräkten var grön och av fint märke och ingen som såg henne kunde ana att den var köpt på Myrornas för åttionio och femtio. Kjolknappen i midjan var borta och ersatt med en säkerhetsnål, men det var det heller ingen som kunde se.”

Närläsningen börjar med en koll på om eleverna förstår alla ord. Sedan frågor som:

Vad vet vi om en person som är klädd i en dräkt av fint märke? Spelar det någon roll att dräkten är grön? Varför får vi redan i romanens första mening veta att dräkten är köpt på Myrornas? Vad är Myrorna? Är åttionio och femtio mycket pengar? Varför hittar vi inte ordet kjolknapp i lexikon? Vad tänker du på när knappen är ersatt av en säkerhetsnål? Varför får vi veta att säkerhetsnålen inte syns? Är det viktigt att ingen kan se säkerhetsnålen?

Efter att ha plockat fram massor med information ur de till synes helt vardagliga första meningarna finns det många olika sätt att fortsätta läsningen. Loggboksskrivande är en av mina favoriter. Men jag tror att man som lärare behöver prova sig fram. Nuförtiden finns massor med lättillgängliga resurser för en lärare som vill bedriva boksamtal. Och glöm aldrig att läraren kan vara helt avgörande för elevernas läslust.

I en intervju angående avhandlingen Litteratursamtalets möjligheter i klassrummet säger Michael Tengberg: ”Det blev tydligt för mig vilken betydelse den enskilda läraren har. Även när fyra lärare och en forskare tillsammans har utformat ramar för en aktivitet blir den enskilde lärarens praktiska iscensättning av undervisningen viktiga för resultatet. Jag förutsåg inte riktigt att den dimensionen skulle bli så påtaglig.”

Det här är mitt första blogginlägg sedan november 2019. Då fick jag veta av en skolledare att ett blogginlägg som jag skrivit i augusti om litteraturläsning på sva grund hade tagits som personlig kritik av några lärare. Det var inte mitt syfte, men en text har lika många tolkningar som den har läsare.

Om du som läser det här upplever texten som problematisk, kanske provocerande, så vill jag att du skriver en kommentar så kan vi föra ett samtal som förhoppningsvis gör att vi lär oss massor.

Aidan Chambers: Böcker i och omkring oss                                                                              Lena Kjersén-Edman: Tala om böcker: boksamtal på bibliotek, i skola och på nätet           Ulla Lundkvist: Begrundande läsning                                                                                            Michael Tengberg: Litteratursamtalets möjligheter i klassrummet