Individanpassning – exempel från verkligheten en tisdag i en sfi B-grupp

1. B. var mycket resonabel för ett par veckor sedan när jag sa att hen behöver mer tid på sfi B, att hen kanske kan göra nationellt prov i juni. De senaste dagarna har hen fastnat i tjat om att andra elever kan mindre men fick göra NP i april, varför inte hen, etc. Inga av mina argument om att alla kursens mål måste vara uppnådda, att jag behöver betygsunderlag även på skriva för att kunna sätta betyg har hjälpt.

Innan tisdagslektionen börjar ger jag B. kursplanen för sfi som jag tryckt ut på B:s modersmål.

2. W. är av olika skäl en långsam inlärare, men eftersom W. har jobbat en period i Latinamerika har vi ett hemligt språk och det har hänt att hen har förstått när jag säger något på spanska, och då kan hen plötsligt förklara för de andra på arabiska. På onsdagslektionen frågade hen mig vad min henna heter. Jag trodde hen ville veta vad henna heter på svenska. Men, nej. Hens fru (jag vet inte vem hon är) vill ha samma färg som mitt hår. Vad är det för henna jag köper? (Jag har tidigare berättat att jag hennar håret. Det brukar en del elever gilla. Alla vet inte att henna finns i Sverige.)

Det blev en autentisk förklaring av var Gallerian ligger m.m. med bilder utanpå och inuti etc., tack vare projektor och internet. Gallerian hade ingen hört talas om. De har nog varit där, men inte läst på fasaden. (Min henna köper jag på Life i Gallerian.) En hel del autentiskt samtal om närmiljön tack vare W:s fru.

2. M. kommer och jag frågar vad hens handläggare heter på AF, för hen har visat ett schema om stöd och matchning som sträcker sig över både fm och em.  (De andra sitter och jobbar med en text under tiden.) M och jag är överens om att M. behöver sina sfi-lektioner alla eftermiddagar.

De flesta mejl M. får från AF är no-reply utan namn. Till slut hittar vi ett namn på en handläggare + kontaktuppgifter. Jag mejlar och ber om att bli uppringd. A. ringer upp från AF nästan direkt. A frågar varför jag inte skrev personnumret i mejlet!!! Hjälp. Jag förklarar att vi har en lag som förbjuder personnummer i mejl i fall som detta. A. kan inte hjälpa mig. A hänvisar till en annan person K.

Jag ringer K. K. är sjukskriven. Jag ringer AF och efter lång väntan får jag prata med en person som inte är handläggare. Det slutar med att jag skriver en liten text till M. som M. kan ta med sig till AF och som förhoppningsvis kan leda till att M. inte blir utmotad från receptionen nästa gång utan faktiskt får prata med någon ansvarig. En del av övriga elever blev häpna över att jag kontaktade AF. Jag tror de tyckte det var bra.

3. H. kan inte skriva för pennvässaren i klassrummet funkar inte. I pausen smiter jag iväg en trappa upp och snor en stiftpenna + blyertsstift från lärarnas hylla i kopieringsrummet. När H. är tillbaka efter pausen och ser vad som ligger på hens bord lyser hen upp. 

4. S. som är multisjuk har aktivitet på fm och sfi B på em. Jag ber om namnet på hens handläggare på AF. Hen ska ge mig det nästa gång vi ses. 

Både M. och H. tackar mig upprepade gånger och jag kände mig en liten stund som en god människa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s